Julhysteri, på gott eller ont?

En fråga jag ställer mig såhär en vecka och lite till innan jul är:
Sen när blev det fult att älska julen och julklappar?

Hela tiden hör man röster om att man ska bojkotta julen, strunta i julklapparna och älska & ta hand om varandra istället. Men varför? Kan inte jag få vara så där löjligt lycklig som ett litet barn på julafton? Kan inte jag få älska att öppna mina julklappar och irritera mig på att alla andra är så långsamma så att jag inte får öppna mina paket?

Okej, jag förstår en del av vitsen med att hata julen. Det kostar massa pengar, är stressande, köphysteri, osv osv. Men det är ju trots allt man själv som väljer hur mycket det ska kosta, hur stressande det ska vara och hur hysterisk man ska bli över att konsumera. Julklappar behöver inte kosta hur mycket som helst, man behöver inte jaga upp sig och man behöver inte bli hysterisk.

Kan man inte bara kombinera det där med att älska varandra och älska julen och julklappar? För är inte julklappar från början en vänlig gest till någon man tycker om?

Jag tänker iallafall fortsätta med att älska julklappar och vara löjligt lycklig när jag får dom.
tjing