Let's talk about politic...

Jan Björklund, skolminister

Idag har jag två saker på agendan:
1. Homosexuella vigslar i kyrkan (ÄNTLGEN!) och
2. Nya betyg? Hm...

1. Blev jääätte glad när jag fick se det här. Äntligen visar Svenska Kyrkan vägen och accepterar homovigslar. Det var på tiden måste jag säga! Har varit sååå irriterad över att man inte får gifta sig i kyrkan som homosexuell, utan bara ingå "partnerskap". Vadå patetiskt och så fruktansvärt konsvervativt? Inse fakta, vi lever inte på 40-talet längre, utan på 2000-talet. Det är dags att acceptera homosexualiteten som något "normalt" och låta de ha samma levnadsvillkor som alla andra. För det är ju trots allt det de är. Normalt. De som säger något annat tycker jag personligen borde ta sig en tankeställare. Som Pink sjunger i Dear Mr. President, "What kind of father would take his own daughter's rights away. And what kind of father might hate his own daughter if she were gay..." Ja, vad för far skulle hata sin dotter ifall hon var gay? Jag vet personligen några som har slängt ut sin son för att han är homosexuell. Trevliga föräldrar. Verkligen.
   
   
2. Sveriges skolminister Jan Björklund har kommit med ett förslag (som går att finna om man scrollar ner lite på sidan) att införa betyg från åk. 6 och att göra om betygssystemet till 7 olika steg, istället för dagens. Jag har i och med detta en fråga till dig Jan, kan du stå för att du ökar prestationsångesten hos tolvåringar? För det är faktiskt det den första delen av förslaget gör. Ökar prestationsångesten alltså. Varför ska barn tvingas prestera när de är så unga? Räcker det inte med att läraren håller koll på att alla klarar sin skolgång? Kräv mer utav lärarna istället. I en tid när utbränning, stress och prestationsångest är så vanligt, varför vill han öka den? Man har frågat de elever som går i sexan själva vad de tycker om detta, och många tycker att detta låter bra. Visst, det är klart att man ska fråga dom. Men som tolvåring är jag ganska säker på att man ser det här med betyg som något som gör en lite mognare och "äldre", något som bara stora på högstadiet får. För är man inte som tolvåring väldigt sugen på att uppfattas som äldre? Och ser man inte på de äldre med en slags respekt och avundsjuka? Så var det iallafall i min årskull. Man ser det här med betyg som SPÄNNANDE och med vördnad. Däremot så kan man inte förstå nackdelarna med det, att det egentligen inte är sådär spännande utan mer en stressfaktor och ångestframkallande. Jag tycker Jan Björklund och Sveriges journalister borde fråga 17 - 18-åringar om vad de tycker om att man ska få betyg så tidigt, jag svarar gärna på deras frågor. Ring mig bara.
   
   Däremot kan jag hålla med om att det borde finnas mer grader i betygssystemet. Ett för underkänt, två för godkänt, två för väl godkänt och två för mycket väl godkänt. För skillnaden mellan att ha ett G+/VG- och få ett VG i betyg är ganska stor om man jämför med någon som får VG+/MVG- men tillslut hamnar på ett VG. Det känns liksom inte riktigt rättvist. Jag har själv varit med om att jag presterat ungefär häften VG och hälften MVG i en kurs, men tillslut hamnat på ett VG. Det är ganska surt, och speciellt i jämförelse med de som knappt HADE ett VG men ändå fick det...