Idag ägnas tiden åt att plugga, vilket många av mina kompisar också gör. Nu känns det att skolan börjar igen i morgon, men ärligt talat gör det inte så mycket denna gången. Känns mycket mer okej än när sommarlovet, jullovet och sportlovet tog slut.
Mest ångest var det nog när sommarlovet tog slut. Fy fan. När ettan skulle börja såg man iallafall fram emot det lite, men det var inte riktigt samma sak att börja tvåan. Då var det inte lika spännande längre, även om det möjligtvis någonstans långt inne kändes skönt att vara "på väg" igen.
Nästa gång sommaren tar slut har jag upplevt mitt sista riktiga sommarlov. Väldigt konstig känsla, och framför allt väldigt skrämmande. Jag har kommit på mig själv de senaste dagarna att längta tillbaka till kära gamla Fredriksdalskolan. Allt var så mycket enklare då, och man behövde inte tänka så mycket. Förutom på vilken linje man skulle välja till gymnasiet, men tankarna som är nu är så mycket värre. Trodde verkligen att jag skulle längta till studenten nu när det bara är ett år kvar, men ska jag vara ärlig längtade jag nog mer under högstadiet. När jag inte förstod allvaret i det, att man måste ta sig i kragen och hitta på något. För även om jag egentligen inte måste ta ett stort beslut och välja vad jag vill göra med mitt liv efter studenten, måste jag iallafall fixa en inkomst eller välja till universitet. Fan vad jobbigt det är att växa upp. Jag kanske ska bli lärare?
Jag kallar det här vårångest. Och tro mig, att ha vårångest är mycket värre än höstångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar