Vad hände med allt? Skrivandet? Målandet? Tappade jag bort det mellan alla sjukhusbesök och behandlingar? Tappade jag bort mig själv också? Eller var det bland sveken och bedrägerien som det försvann?
Frågan är varför man inte har någon att öppna sig för. På riktigt. Varför sitter man här när man borde ha någon i telefonen. Eller bredvid sig. Förresten, jag hatar att vara singel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar