Varje gång jag ska dra igen en dragkedja håller jag andan. Livrädd för att det inte ska gå... Och varje gång jag ska knäppa en spärr på de gamla resväskorna är jag nervös. Konsten handlar om att få ner så mycket som möjligt, utan att väskan bågnar och sprängs. Jag kan lova, efter några dagars packande, att det minsann är en konst för sig. Senast ut var mina skor. Efter att ha rannsakat hur mycket jag egentligen behöver fick jag slutligen ner alla paren i två stooora sportbagar. Så nu sitter jag här, pustande och ganska nöjd. Tills jag tittar in i gästrummet och ser eländet. Hur ska alla mina saker få plats i mammas lilla bil?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar