fredag 3 oktober 2008

Pillan

pis

Fördelen med att var här hos mamma och pappa är att man aldrig är själv. I Lund är man själv när man är själv, här har man en hund. En söt liten vit varelse som kryper upp och lägger huvudet i knät. Som vill vara nära, nära. I morses blev jag abrupt väckt. Två tassar på bröstet, 3000 pussar och ett litet gnyende. "Tilda - nu ska du gå upp." Det gör lite ont i hjärtat att veta att det är vår sista kväll tillsammans, att jag inte kommer få småskratta när hon drömmande ligger och sover och det rycker i hennes lilla kropp, att jag inte blir väckt av pussar, att inte få gå och kramas lite när man är trött... Ja, gissa vem jag saknar mest när jag är i Lund?

1 kommentar:

Helene sa...

Åhh... en så fin bild!
Förstår att Du saknar Pillan!