En nackdel med att b0 40 mil hemifrån märks när saker går sönder, beter sig märkligt och inte gör som man vill. Då tenderar jag nämligen att ungefär slänga mig på telefonen och ringa pappa. När köksskåpet rasade ihop, vem fick första samtalet? Pappa. När jag har diverse problem, som att jag vill ställa något i mina lutande fönster, vems nummer knappas in? Pappas. Vem ringer jag när jag tycker att vattnet rinner undan för långsamt i duschen? Pappa. Ja, min käre far har minsann fått ett otal samtal den senaste tiden från sitt älskade mellanbarn. Men idag, kände jag att det blev lite... låt oss säga, pinsamt och löjligt. Ja, jag skulle nämligen skruva fast min nyinköpta baklampa till cykeln och det hela krånglade lite. Min första tanke var: PAPPA! Men vid närmare eftertanke insåg jag att jag redan ringt honom idag och att han kan inte göra så mycket åt att hans dotter har problem med en cykellampa (som förövrigt han vore den som inköpt om jag hade bott hemma...) när hon bor i Lund och han är i Lidköping.
Ska jag vara öppenhjärtlig och erkänna något så kan jag meddela att jag är väldigt sugen på att ringa honom alldeles precis nu angående lamporna i köket/vardagsrummet som går sönder jämt och ständigt. Och att jag är den första att ringa och tala om att jag har fixat någonting komplicerat själv, som att laga ventilen på bakdäcket på cykeln när den gick sönder...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar