torsdag 6 november 2008

Snickrande, inte okej

lala

Jag har ont i armen och kan ha gjort mig lite lätt ovän med personen som bor över mig. Eller han/hon har snarare gjort sig ovän med mig. Härom kvällen så började personen snickra på kvällskvisten. Fine, det är okej. Men när han/hon aldrig slutar och klockan blir sisådär halv tolv-tolv blir Matilda ganska irriterad, eller rent ut sagt jävligt förbannad. En stol från köket dras in i mitt rum, jag ställer mig på den och tar i allt vad jag kan för att dunka i taket. Dunkar, dunkar, och dunkar lite till. När jag tror jag gjort mig själv perfectly clear hoppar jag ner och inser mitt i allt elände att det där dunkandet resulterat i en ond, och förmodligen sträckt, arm. Är trots det ganska nöjd med min gärning, för efter mitt dunkande var det bannemig tyst som i graven! Och helt plötsligt inser jag hur bortskämd jag har varit som bott i villa hela mitt liv och aldrig behövt dunka i väggar eller tak förut...

1 kommentar:

fröken h sa...

Haha! Jag har bott i lägenhet i hela mitt liv utan att behöva dunka i väggar och tak. Detta trots att vi också haft högljudda grannar. Haha! Hörselproppar vännen, är mitt tips! Jag har dem pga av tjutande fönster. Pussar