ansvarsfull student

Jag har fått stort ansvar inför morgondagen. Eller kanske inte så stort egentligen, men pappa tar det på dödligt allvar. Jag ska vakta hans kontor på förmiddagen. Ta emot paket och sådär. Svara i telefonen om det ringer. Så kvällen har för min del inneburit uppmaningar. "Matilda, om det ringer måste du svara och säga *pappas företagsnamn* innan du säger Matilda". "Och glöm inte koden till larmet". "Och om du glömmer mitt telefonnummer om någon ringer och vill ha det står det på mitt visitkort". "Och glöm inte larma när du går". "Och om posten kommer med paketbud, så ska du skriva på på en sådan där elektronisk grej". Ja, en jävla massa "Och...." helt enkelt. Tanken är att jag ska städa också. Som tur är har mina erfarenheter från tidigare städjobb lärt mig hur det ska skötas snabbt (jag föredrar att kalla det effektivt, för rent - ja det blir det!) vilket gör att jag räknar med att det ska avklaras ganska smärtfritt (nu har jag ju i och för sig inte varit hos pappa sen i september så man vet aldrig vilka obehagliga överraskningar som väntar...). Planen för resten av tiden är att mest sitta av den och känna hur cashen flödar in på kontot. För ni tror väl inte jag gör det för att vara snäll? Oh, no. Jag är student, för fan. Vi gör ingenting gratis. Har jag tur (eller lämnar Sex & the City-boxen hemma) kanske jag kan fixa det sista med den där tentan med... Men bara kanske.