Jag blir alltid lite tung om hjärtat de där sista minuterna på året. Nostagisk. Trött. Tankfull. Det blir så klart och tydligt att vissa tider aldrig kommer tillbaka. Att livet går vidare. Jag skriver ofta om det, de där sakerna som är i det förgångna. Som man drömmer sig tillbaka till emellanåt när nuet är lite för svårt för att hantera. Men nu är 2009 här, eftersom detta inlägg författats pö om pö. 2009 innebär min 20-årsdag (visst var jag 12 igår, mamma?), nya terminer vid universitetet, en vår att uppleva i Lund. Beslut. Många sådana. En önskan om att försöka få igång lite försäljning av tavlor (oh, så svårt att få folk att få upp ögonen). Studierelaterad ångest. Nästa termin är klar i tanken. Terminen efter det - inte lika klar. Jag ska ta många steg, vissa större än andra. Och jag har bara ett löfte till mig själv, att gå min väg. Det är det enda som egentligen behövs.
2 kommentarer:
usch då, tarmvred är inte skönt alls..
Men jag gillar lugna nyårsaftonar
Det har varit jag och min sambo och katterna här..jag har inte heller mått helt bra - fortfarande konstig efter kräksjukan i måndags.
kramar!
ja nyår och midsommar är ju sådana helger som lätt bara skapar platt fall, pannkaka och besvikelse för att man planerat för mycket..trivs bäst hemma dessa kvällar =)
men sen har vi inte så många tt ugås med här i tidaholm med heller..och utbudet är ju inget vidare.
Skicka en kommentar