hundar och katter

Jag har kommit på det perfekta sättet att få sin mamma att tycka diverse planer är bra planer. Igår kläckte jag för mamma att jag gärna skulle vilja skaffa hund nästa sommar. Mamma fick panik. Jag riktigt kände skräcken i hennes ögon, trots att samtalet fördes över telefon. "Oj oj oj, dyrt. Omständigt. Du har ju en hund här..." var hennes svar på tal. "Jaha" säger jag, "då kan jag ju ta med mig Pillan till Lund". Suck, stön, pust. "Meeen inte Pillis, hon bor ju hos mig". Samtalet fortsätter och mamma säger att hon förstår att det är ensamt att bo utan något djur och vi kommer in på ämnet katter. Katter visar sig min mamma helt plöstligt vara vääääldigt positiv till. "Ja, men en kattunge kan du ju vänja vid att åka tåg så den kan följa med hit", "Och så kan du ju köpa sån mat som Sara köper till Elsa - för det blir ju billigare". Till saken hör att tidigare när jag påtalat att jag vill ha något eget, och speciellt en katt, har min mamma direkt satt sig på tvären. Så mitt förslag till alla som ska få deras föräldrar haka på deras planer, börja med något mycket värre än det du egentligen vill göra. Om du till exempel ska tatuera ett litet hjärta på handleden, säg att du funderar på att tatuera hela kroppen med diverse budskap. Då kommer din mamma och pappa garanterat tycka att en tatuering på handleden är en alldeles strålande idé!

Vad jag gör nu? Ser till att leta efter lägenheter där man får ha djur och kollar på diverse hemsidor för katter. Mjau.