äntligen

Jag är gottat ner mig i min alldeles egna säng och datorn har åkt upp på magen, som på den gamla goda tiden. Efter diverse tågstrul anlände jag till Skövde vid 21.50, istället för till Lidköping, och 50 minuter senare fick jag ääääntligen pussas och kramas med min kära Pillis. Det är märkligt det där med att komma hem när man har varit borta länge. Allt känns annorlunda, ser annorlunda ut och ÄR annorlunda. Kökslådorna är inte lika enkla att dra ut som jag minns, glasen känns konstiga i handen och det luktar inte som det brukar. Eller så är det exakt det de gör, enda skillnaden är att jag aldrig förr har reflekterat över det. Men den största chocken av alla, den kom när jag klev ner för trappan. Nedanför den sitter en katt jag tycker mig känna igen. Samma färger och sätt som Signe. Men med en mycket större mage. Nej, inte fan är hon på smällen så vi kan skylla på det, utan hon har helt enkelt tröstätit sen jag flyttade härifrån. Ja, man skulle iallafall kunna tro det med tanke på hennes kanonkula. Jag måste nästan plocka upp min kamera imorgon och föreviga detta, så ska ni allt få se vilken liten tjockis vi har i familjen!