Jag återupptäcker min skivsamling. Och inser att jag lyssnat alldeles för lite på Kents första album med bandets titel. Eller, jag har givetvis spelat det en hel del gånger - men aldrig riktigt blivit kär. Förrns nu. Ett av de bästa, värderar mitt känsliga Kentöra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar