Jag finner det lite lustigt, när jag sitter här på min altan, att världen just idag verkar ha förträngt det faktum att Michael Jackson kanske inte var så reko alla gånger. Att han inte kallades Jacko Wacko av en slump. Under alla år har han i media smutskastats. Förlöjligast, inte minst. Men idag hyllar världen, media, honom inte bara för hans musik, utan även för vilken fantastisk person han var. Visst, jag och Michael var väl kanske inte bästa vänner, men en man som sysslade med övergrepp på barn är väl kanske inte i mina ögon en person att beundra - om det nu är sant. Och det media idag sysslar med är dubbelmoral och att vända kappan efter vinden.
Ett stycke musikhistoria har gått i graven. En skapande man är död. Mannen som gav den underliga personen ett ansikte (skynke) finns inte längre. Men inte heller finns personen som troligtvis begick övergrepp kvar. Han som, enligt många, fick betala för att anklagelser om pedofili skulle dras tillbaka. Han vars öde som media gottat sig i, med hans sjukdomar och hans livsstil. Själv inser att en musiklegend är död, ställer mig frågande till vem han egentligen var - men sjunger inte med i hyllningssången.
Godnatt, Michael.
1 kommentar:
Jag förstår verkligen inte "what all the fuzz is about". Jag tillhör inte den generationen som lyssnat på Michael Jackson; för mig är han bara en misstänkt pedofil med skumma rykten kring sig. På ett sätt tycker jag att hela grejen kring honom nu är överdriven- men jag har ju aldrig heller gillat honom.
Skicka en kommentar