Sista

Söndagkväll. Sista helgen i Lidköping på länge är snart slut. Vemodigt, tråkigt, behövligt, ångestladdat och kanske egentligen ganska skönt. För Lund är som bäst under sensommaren och tidig höst, iallafall enligt mig som upplevt alla sorters årstider i den staden. Det är krispigt, inte alltför körigt i skolan än, löven i Lundagård skiftar färg, alla studenter är förväntansfulla och det är en så där härlig höstkänsla. Jag har nog aldrig trivts så bra i Lund som under september och det känns lite konstigt att i år inte uppleva september för första gången. Konstigt att redan ha gjort alla årstider, en gång. Konstigt att inte skriva den första hemtentan, utan den femtioelfte. Konstigt att veta att denna dagen har jag gjort, ett år tidigare. Konstigt att inte bo på Spolegatan, utan i en helt annan stadsdel. Som inte är min, än. Som inte är sådär bekant som smågatorna bakom Clemenstorget. Men det här blir nog bra, ska vi se...