Det finns vissa månader som är lite mer fattiga än andra, och oktober ser inte bra ut. Inte bra ut alls. Alla räkningar kommer på en gång, så utöver den vanliga telefonräkningen är det sköningar som elräkningen, terminsavgiften och liknande som ska pröjsas för. Och i stunder som dessa är jag sjukt fantastiskt glad och tacksam över att jag har just de föräldrar jag har. Ända sedan igår har jag vart lite halvt utfreakad gällande oktober, men mammas första kommentar på det hela är "Jaja, det löser sig". Även om målet alltid är att jag ska klara ekonomin helt själv, ska gudarna veta att CSN alla gånger inte riktigt räcker ända fram (och då kom ju den där utannonserade 350 kronors höjningen vid årsskiftet som en glad överraskning - även om det är i samma veva som hyran alltid höjs...). Det är helt enkelt jävligt skönt att veta att mamma och pappa kan hjälpa till om det krisar och tro mig när jag säger att det många gånger kan reducera pengaångesten lite - oavsett om jag tvingas utnyttja det eller inte. Alla studenter har inte föräldrar som kan hjälpa till och tvingas istället att jobba extra lite, vilket jag för min egen del är glad att jag slipper och för deras skull tycker är surt och tråkigt...
Så, mamma och pappa: Tack - ni är bäst, ingen protest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar