Jag och Iris kör sista röjet innan vi båda ska sluta igen våra blå för dagen. Har upptäckt att jag sover bättre och vaknar piggare när jag lägger mig runt 23-snåret istället för tidigare. Ja, det blir nog helt enkelt mer kvalitetssömn då än när jag lägger mig tidigare och vaknar x antal gånger under natten. Behöver till och med knappt min powernap längre, även om jag och Iris de två senaste dagarna har tagit en tupplur mitt på dagen - mest för att det är skönt och mysigt att kura ihop sig under en filt tillsammans med henne. Det jag egentligen ville komma fram till är att jag på något sätt känner mig lugnare, mer tillfreds än vad jag gjort på länge, vilket för min del delvis visar sig i hur trött jag är. Trots sjukdomar som krånglar till det har jag funnit någon slags ro. Ett lugn i mig själv som jag saknat länge. Fruktansvärt skönt är vad det är, och jag är alldeles övertygad om att min lilla fröken kan ha något med saken att göra. Hon är verkligen en sjuk trygghet och gång på gång ställer jag mig frågan hur sjutton jag klarade av att leva utan henne. Fantastiska tjej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar