Hopp

Jag funderar på något som min mamma kommer att hata mig för, iallafall ett tag. En tatuering. För en gångs skull har jag lite extra pengar i plånboken som jag kan lägga på mig själv. Jag har funderat länge, sedan jag var 14, på att göra någonting litet på handleden. Något betydelsefullt som kan påminna mig om hopp. Ett ankare. Hopp om livet, om något bra, om en framtid, en påminnelse om att livet fortsätter trots motgångar. Ja, exakt så. Men som vanligt när man ska göra något man vill, men inte riktigt vågar så uppstår lite komplikationer. De berömda för- och nackdelarna... Fast jag har hört att det är bättre att ångra det man gjorde, än det man aldrig vågade.