Cancer och elände

Det händer visst inte mycket på denna fronten nu när jag är hemma, men så kan det kanske få vara. Inte för att jag i ärlighetens namn gör så väldans mycket här, utan mer för att det är skönt att pausa från livet lite. Det sistnämnda är i och för sig svårt, när man spenderar en del tid brevid sängen hos en sjuk mormor i ett rum som mer och mer liknar ett sjukhusrum med hjälpmedel, vätska i olika form på nattduksbordet och så en mormor i nattlinne - fast att klockan säger att det är eftermiddag. Med ett huvud som är täckt av ett huckle, men inte av den anledningen att det är påsk, utan för att dölja ett kalt huvud. Det är nog livet i sin råaste form det. Men att vara här blir iallafall ett avbrott från min vardag, när inte ett endaste vetenskapligt ord läses, ingen mat inköps eller lagas på egen hand och mina egna dammråttor är lämnade bakom mig i Lund.

Nu ska jag och damen på bilden ovan stänga av telefonen (som just nu fungerar som bloggdator) och sova sju kvart i timmen tills det blir morgondag. Klockan tio ska jag infinna mig i frisörstolen och tills dess ska jag försöka drömma om frisyrer och inte om cancer...