Saknad

Tisdag. Både igår och idag har jag mest slöat. Eller okej, jag var visst i skolan igår - samt knallade runt en stund på stan. Taveldukar, färg och så lite kläder kom jag hem med. Det vankas ju begravning och en ny kjol fick det bli. Annars är det mest tomt. Och konstigt. Och ensamt. Och mycket tårar. Jag kommer på mig själv att lagra information i hjärnan om vad som händer i mitt liv, för att kunna berätta det för mormor när jag ringer nästa gång. Det blir på något sätt mer påtagligt ju mer dagarna går att hon inte kommer tillbaka. För det där samtalet vi varje vecka hade kommer inte längre gå av stapeln och när jag åker hem igen i slutet på nästa vecka kommer jag inte kunna gå till mormor det första jag gör när jag vaknar. Hon kommer inte att vänta på mig därhemma och skina upp när jag kommer, redo att sätta mig i arbete eller bara snicksnacka med mig. Jag saknar henne så det gör ont och hon fattas mig vareviga sekund.