Hur tungt det än må vara, så kan jag inte stanna i barndomshemmets trygga vrå för alltid. Livet måste gå vidare, annars vet jag en mormor som skulle skälla på mig. Så, idag har jag bokat en biljett hem. Imorgon vid 14 är jag tillbaka i Lund, där jag ska stanna tills det är dags för begravning. Jag kan ju liksom inte sluta leva mitt liv, jag och Iris får försöka hitta tillbaka till vårt så gott det går och nu när jag lämnar vet jag att inget nytt kommer att hända. Det är inga mer rapporter från sjukhuset om hur mormors värden ser ut, och det finns inga besked som får oss att undra hur långt det är kvar. Mormor kan ju inte dö igen, så att säga. Så nu ska jag gå igenom tvättstugan och försöka plocka ihop mina kläder, tvätta det som är smutsigt och börja fundera på att packa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar