Få saker gör mig så stressad och skärrad som när Iris uppvisar tecken på att inte må bra. Helt plötsligt förlorar jag allt rim och reson och istället blir jag ett riktigt jäkla nervvrak med den största klumpen i magen i världshistorien. Givetvis reagerade jag även så idag när Iris i tät följd lägger flera spyor på badrumsmattan. Och inte slutar hon där. Vardagsrumsmattan fick sig några omgångar av magsaft, innan det hela når kulmen med att hon spyr upp en stor hårboll i badrummet...
Naturligtvis vet jag, efter att ha levt med katter större delen av mitt liv, att de spyr och den förnuftiga delen av hjärnan kopplade ganska snart att det var en hårboll som ställde till med bekymmer för Iris. MEN, trots det intar skräckscenarior den inte lika förnuftiga delen av hjärnan och inte sällan slänger jag mig på telefonen för att ringa mamma...
Iris hälsar förövrigt att hon inte gillar kamerablixten, och om någon skulle få för sig att hon ser sur ut på bilderna beror det enbart på den...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar