Efter att ha pluggat hela förmiddagen tog jag efter lunch med mig en bok och filt ut i solen på bakgården. Helt plötsligt hörde jag Iris ropa på mig, ja - i mina tankar iallafall. Snabbt bestämde jag mig för att leta fram hennes sele & koppel för en härlig stund i solen. Hon var något skeptisk till en början, men efter ett tag började hon åla sig fram i gräset och satte nosen i vädret. Matte, det är ju änna lite skönt när vinden blåser i pälsen! Hon gick på en liten upptäcktsfärd (cirkus 2 meter ifrån mig...) och med jämna mellanrum vände hon huvudet mot mig och jamade. Snacka om en osjälvständig och mammig katt ;)
1 kommentar:
Så himlans fin katt, jag skulle hemskt gärna vilja ha en men bor i lägenhet där det inte är tillåtet.
Skicka en kommentar