Första bullbaket utan lilla mormor

Igår slog jag på stort och satte igång ett stort bakkalas hemma i köket. Tillsammans med de två vita hundarna bakade jag bullar och muffins så det stod härliga till, och försökte ignorera den där gnagande känslan av att något, eller snarare någon, saknades. Dessvärre är jag inte riktigt lika hardcore som min kära mormor var, som kunde baka bullar på degar kladdigare än kladdigast - men mina blev inte så tokiga de heller vill jag lova. Några påsar åkte ner i frysboxen hemma, och resten hamnade hos morfar och hos storasyster.