fredag 29 oktober 2010

den ständiga följeslagaren beslutsångesten

Jag sitter och försöker få ihop resten av hösten. Önskar att jag kunde åka hem en sväng innan jul, men jag vette tusan om det hinns med. Morfar frågar varje gång jag ringer om jag inte kommer hem snart, och frågan kom senast idag. Åh, vad jag skulle vilja åka hem och krama på honom, fylla upp hans frys med bullar och hjälpa honom med datorn som han bett mig om. Men vi får se. Om ett par veckor kommer mamma och iallafall en syster ner. Riktigt lyxigt, eftersom mamma precis var här och kramade på mig! Och under tiden som detta skrivits kom jag ändå på tanken, som så många gånger förr, att jag kanske ska passa på att åka hem nästa vecka ändå. Men samtidigt funkar mitt liv så bra här just nu och jag har inte missat mycket alls denna terminen trots en del smärta, bara en föreläsning. Eller en och en halv. Rädd att rubba den balansen. Och förutom morfar och familjen är det inget jag längtar sådär jättemycket efter hemma. Jag och Iris har det helt enkelt rätt bra där vi är i detta nu. Dessutom kommer jag förmodligen var hemma lite mer än två veckor över jul, kanske får nog då.. Beslutsångesten är på topp som ni förstår!

Inga kommentarer: