Jag saknar lilla Harry som en tok, samtidigt som jag njuter av att min stora tjej direkt när lillen åkt blev sitt vanliga gosiga jag igen. Vi inledde denna morgon med något slags mysrekord och Iris var nöjd som få över att få min odelade uppmärksamhet och kunde inte sluta kuttra och spinna där hon låg på mitt bröst och tyckte att denna lördagsmorgonen var den bästa i världshistorien, ungefär. Men det till trots, fasen vad det gör ont att Harry inte är kvar hos oss och fasen vad det gör ont att Iris inte kunde acceptera honom.
1 kommentar:
frukosten ser helt magisk ut!!! och gud vad synd att iris o harry inte gick ihop=( jag har själv två katter (korsning norsk skogskatt/angora/manx, men de beter sig som ragdolls!) men de är systrar och vi köpte dem samtidigt. trots att de aldrig varit ifrån varandra så är de inte som ler och långhalm direkt. om en ligger i soffan så hoppar inte gärna den andra upp också. det är liksom först ut, tjing pax:)
Skicka en kommentar