Life's a bitch!

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, förutom med orden att jag är så fruktansvärt ledsen. Huvudet dunkar, tårarna rinner och hjärtat gör ont. Det är nämligen så att Irisen igår bestämde sig för att inte acceptera Harry längre. Älskade, fina Harry. Hon ger sig på honom och är allmänt tjurig, vinklar öronen och hoppar på honom. Han är kaxig tillbaka, vilket givetvis gör Iris ännu mer tjurig. Jag får hålla isär dem och det funkar helt enkelt inte att ha dom två ihop, och därför måste Harry flytta idag. Han är verkligen världens härligaste lilla kille och jag tycker så sjukt mycket om honom, men Iris är trots allt min stora tjej, min stora kärlek och mitt hjärta - även om jag för ögonblicket är lite sur på henne. Förmodligen behöver Iris istället en liten kattunge, och inte en självständig herre på 6 månader. Kanske är det också så att hon känner att han är på väg att bli fertil, vilket får henne att gå bananas. Jag och uppfödaren ska hursom försöka med en annan foderkatt längre fram, och då en liten 12 veckors tjej. Det som började så bra slutade helt enkelt inte så bra och jag är förkrossad.