Iris sjunger långdragna serenader om förlorad kärlek, självömkan och sin elaka matte. Ja, det är iallafall min tolkning. Själv ber jag henne hålla klaffen, men det går sådär. Budskapet verkar nämligen inte riktig nå fram & jag vet någon som kommer jävlas med sin fyrbenta imorgon när hon sover som godast. När du minst anar det Iris, då slår jag till...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar