I fredags när jag kom hem möttes jag av en alldeles vansinnigt tjurig kattflicka. Det fanns liksom ingen hejd på hur sur hon var och hur mycket hon straffade mig. Fröken vägrade titta sin matte i ögonen och när jag försökte kela med henne vevade hon med tassarna efter mig. Nu är vi dock vänner igen och hon har gått från att hata mig till att följa varje steg jag tar. För en stund sedan tog jag ut henne och hon myste runt på gräset i sin sele + löplina. Nöjd katt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar