Jag fick paket igår från någon som tycker om mig och som inte tycker att jag ska bli sjuk mer. Riktigt ifred fick jag dock inte ha det, utan en viss kattfröken ansåg helt enkelt att snöret var HENNES. Jag gömde paketet bakom burkarna på köksbänken, men fröken tog sig friheter. Efter att jag vunnit kampen, räckt ut tungan till Iris och satt igång med bagelsbak hörde jag någon komma smygande bakom mig. Jahaja. Sista ordet var inte sagt, för Iris bestämde sig helt enkelt för att protestera på sitt sätt och använda köksbordet som säng. Och den kampen orkade inte matte ta...



1 kommentar:
Suck - katter & paketsnören. Herregud vad de blir maniska på dem. Så många gånger jag varit på väg till ett kalas, bara för att upptäcka att paketpappret har små tandhål & snöret är totalt krull-löst... :)
Skicka en kommentar