Med vårsolen gjorde en ny dos med feber och sjuka intåg, plugglusten försvann och fick jag välja alldeles själv skulle jag spendera all min tid med att kramas med sådana jag tycker om, Iris inkluderad. Fast det är väl ungefär det jag gör. Kramas och pluggar så lite som möjligt, men tillräckligt mycket för att hålla mig flytande. Snart vankas det hemtenta, men tack och lov har inte paniken infunnit sig än - jag kan chilla lite till... Den sköna känslan när du förstått litteraturen och tror att du har hyfsad koll på vad du ska skriva om. Fram tills dess att känslan är som bortblåst och du sitter där och sliter ditt hår, vill säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar