Hej kaos

Vi är hemma i Lund igen och katterna var som vanligt alldeles utmärkta resenärer. Men idag har det varit alldeles kaos. Svante hade tid på djursjukhuset för ultraljud av buken kl 10, där de också tog lite blodprover för att kontrollera en del saker som Läckeby inte gjorde. Svindyra prover skall tilläggas, som jag nu i efterhand ifrågasätter relevansen av lite - men det ska jag återkomma till. När jag kom hem så var jag tvungen att boka veterinärtid för Kerstin, som lyckats skada ögat. Vi hade tid vid 17.30 hos veterinären som ligger precis i närheten där vi bor, eftersom jag tyckte det var onödigt att åka till djursjukhuset. Väl hos veterinären så kan hon inte se någon skada på hornhinnan, vilket var det jag misstänkte, utan skrämmer istället slag på mig genom att prata om för högt/lågt tryck i ögat då ögat dels är grumligt, men också för att hon inte kunde se pupill-reaktionen ordentligt. Så. Akuttid på djursjukhuset. Där görs samma undersökning (jag fick alltså betala dubbelt) som redan gjorts, men de kollar dessutom trycket i ögat och pupillen ordentligt - vilket de inte kunde göra hos den första veterinären. Allt visar sig vara normalt, samtidigt som ögat fortfarande är lite grumligt, vilket förmodligen beror på någon liten infektion eller liknande. Så nu är det ögondroppar som gäller för fröken i en vecka framöver, och så håller vi alla jävla tummar, tår och tassar i världen för att det reder sig.

Svante då? Ultraljudet visade att allt var normalt, och leverprovet fick jag svar på via telefon efter lunch. Det visade att proverna nu är helt normala igen och Svante slipper nu både leverdiet och levermedicin! Hurra! Så, vi misstänker att de ökade levervärdena berodde på medicinen han åt och inget annat. Men, under besöket, innan vi fått provsvaren, så började veterinären prata om FIP (vilket är en virussjukdom som gör att katten dör väldigt fort) och möjligheten till att Svante skulle ha det, vilket gjorde mig alldeles panikslagen. Skulle min Svante vara dödligt sjuk? Han som är så pigg, glad, kelen, matglad och som nu också har alldeles normala värden? Ehh... Pratade med Svantes uppfödare som sa att det inte finns en chans att han har det. De brukar avmagra i rasande takt när de har det, och vara totalt orkeslösa. Min Svante, han härjar och leker med Kerstin. Så, jag vet inte vad sannolikheten att han skulle ha det är, men jag tror INTE, och om inte lär jag ju märka det, om vi säger så... Veterinären sa inte att han hade det, men hon ville kolla det, jag påpekade att han ju mår bra, hon sa att det måste börja någonstans och det kan levervärdet indikera på... Åh, vilket soppa. Dessutom ville hon inte släppa det helt när jag i telefonen påtalade att de normala värdena väl borde indikera på att allt är fint med honom. I nästa vecka får jag provsvaren.

Dagens nota? 5300 kronor för Svante och 2900 för Kerstin. Tack för försäkring, och tack mamma och pappa. Jag är ju för ögonblicket arbetslös (& ska ta ut mina sista CSN-pengar i september och oktober) och har givetvis ofantlig pengaångest, vilket inte blir bättre av att jag måste låna pengar för att kunna ge mina katter vården den behöver. Det är ju mina katter, som jag köpt för mina egna pengar, och som jag också ska sköta om och försörja. Då känns det ungefär överjävligt vidrigt att behöva gå till den Anderssonska banken och ansöka om lån.