Det är rätt deppigt här nu. Stod med en vän vid vattnet och insåg allt som gått förlorat. Den här sommaren och så mycket annat. Funderade på att gräva ner mig på vägen hem, men det känns inte som någon vidare lösning. Har dock ingen annan, så vad ska man göra? Låta leendet spela på läpparna, men inte mena det? Helt plötsligt inser man vad ensam innebär. Och som jag önskar att jag hade någon att hålla i handen, att älska. När andra myser ner sig med den de håller kär, får jag mysa ner mig med en kofta.
måndag 20 augusti 2007
Ensam med tankar för stora för sinnet
Det är rätt deppigt här nu. Stod med en vän vid vattnet och insåg allt som gått förlorat. Den här sommaren och så mycket annat. Funderade på att gräva ner mig på vägen hem, men det känns inte som någon vidare lösning. Har dock ingen annan, så vad ska man göra? Låta leendet spela på läpparna, men inte mena det? Helt plötsligt inser man vad ensam innebär. Och som jag önskar att jag hade någon att hålla i handen, att älska. När andra myser ner sig med den de håller kär, får jag mysa ner mig med en kofta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men sluta! Jag har heller ingen att mysa med men det kommer nog någon gång, och det lär det göra för dig med. Garanterat. Och det är ingenting att spilla energi på dåliga kap. Spar den till något bra och älska dig själv, du är värd det! Pussar och kramar!
Skicka en kommentar