Jag brukar tala mig varm om hur underbart det är att cykla genom Lundagård en fin höstdag. När löv i underbara färger yr runt hjulen och benen verkar orka hur mycket som helst. Nu tänkte jag istället tala om hur överjävligt det är att cykla genom ett regnigt och kallt Lundagård. Med bara några få plusgrader och spöregn är det allt annat än en trevlig upplevelse. Helt plötsligt känns den underbara platsen som rena helvetet. De små backar och ojämnheter i marken vill förmodligen ta livet av mig och när jag väl är uppe på krönet vid Paradisgatan är jag helt urlakad. Med den där cykeln går jag en långsam död till mötes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar