Idag tänker jag på min lilla
farfar. För ganska exakt, på timmen, 9 år sedan fick jag reda på att han dött. Än idag kan jag höra hur han ropar på Lina, hans lilla
ögonsten och hennes favorit. Och hur de två låg på den
längsta soffan. Han på rygg, hon på magen.
Alltid spinnandes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar