Iris på äventyr

Jag har lite, för att inte säga mycket, ångest. Min lilla docka ska bo hos min syster när vi kommer hem till jul. Vi har ju Pillisen hemma som inte går ihop med katter, och det funkar helt enkelt inte att jag och Iris ska bo inne i gästrummet som sist. Nu är hon både större och mer beroende av att få vara med där det händer saker, och bara jag stänger in henne en kort stund i sovrummet när jag torkar golv eller något liknande, så är det en fröken som sjunger så grannarna på 4:e våning hör henne när hon märker att jag är utanför... Att ha det så i ett par veckor är helt enkelt totalt ohållbart och hon får det mycket bättre i ett hus där hon kan springa omkring bäst hon vill och där hon har sällskap av både en hund och en katt. Sedan arrangemanget bestämdes har min hjärna dock haft fullt upp. Är det inte det ena jag oroar mig över, är det de andra. Helt plötsligt är det jätteviktigt att ringa storasyster bara för att fråga om hennes sambo har för vana att stänga toalocket när han har varit på toa (så hon inte drunknar) och jag funderar mig tokig över om de stänger ytterdörren tillräckligt snabbt (så hon inte smiter), vad de har för blommor (så hon inte blir förgiftad), om de har några farliga sladdar (så hon inte får en elchock) och om de kommer ihåg att byta vatten tillräckligt ofta (så hon har fräscht vatten). Dessutom oroar jag mig över att hon inte ska få ligga uppe vid deras kuddar och gosa in sig i nacken på dom, som hon gör på mig, och att hon ska få en tidning slängd på sig när hon pratar på morgonen för att de ska vakna (har hört att det är en viss svåger som gör så...). Ja, mitt kontrollbehov över min docka är helt plötsligt oändligt mycket större än vanligt och jag undrar hur fan det här ska gå. Inte för hennes del direkt, utan för min egen...