Om saker och ting blir som det ser ut, så kommer en ny vovve flytta hem till mamma och pappa om några veckor. När jag mailade Pillans uppfödare om att hon numera finns i hundhimlen, fick jag nämligen ett något överraskande svar; att det finns en ny hund som uppfödaren gärna vill ge till oss. Om vi vill. Och det verkar det som att vi vill. Det är en 6- eller 7-årig tik av rasen Basset Fauve de Bretagne, och mamma meddelade att min lillasyster både skrattade och grät om vartannat när hon fick reda på det. För egentligen verkar det ju helt knäppt att efter all sorg ändå vilja ha en ny hund, men den där kärleken som de lilla miraklen ger är beroendeframkallande och svårt att leva utan. Och att ta hand om äldre hundar och erbjuda ett pensionärshem verkar ju helt klart vara familjen Anderssons grej. Känner jag mig själv rätt lär det inte dröja länge innan jag tar Iris under armen och beger mig hemåt när vovven gjort sig hemmastadd. Och kanske kan den nya vovven komma lite bättre överens med katter (hoppet är det sista som lämnar människan) än vad Pillan gjorde. Ja, jag tar helt enkelt förgivet att vi får en ny familjemedlem - så väl känner jag oss...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar