Dagen K

Det var dagen K för min Kerstin igår. Dags för kastrering! Allt gick fint, om vi bortser från en liten, liten detalj. När kliniken vid lunch ringde för att boka in en tid för upphämtning så frågade jag såklart hur det gått. Jo, det hade gått bra. Men, det var ju en sak som inte riktigt var som det skulle när de öppnade henne. Jag tänkte givetvis "HELVETE, misslyckades Svantes kastrering? Var hon dräktig?". Men nejdå, sköterskan berättade för mig att de misstänkte att fröken var hermafrodit. De hittade nämligen vad de tror var två testiklar vid ena livmoderhornet. Det såg precis ut som det och var i samma storlek som de "ska". Helt säkra kan de ju inte vara, då det händer ungefär aldrig. Sköterskan hade varit med om det en gång tidigare på tio år. Nu är allt borttaget, men hon är ett litet unikum, min Kerstin. Eller Kerstin Lovisa Ragnar, som jag kallar henne nu. En katt passande en genusvetare.

Just nu är dock mitt största bekymmer att fröken totalvägrar tratt. Hon sparkar loss den med bakbenen på ungefär 2 sekunder hur jag än knyter den, och samma sak gällde den mjuka krage som jag gjorde efter instruktioner från den här sidan. Imorgon ska jag ge mig på "Tröja av bomullsärm". Så länge hon har det kirurgiska plåstret på magen kommer hon inte åt såret, men på söndag ska det av. Bekymmer. Dessutom är hon kanske lite för vild för sitt eget bästa. När vi kom hem igår var hon VRÅLHUNGRIG, men jag hade fått instruktioner om att vänta med mat lite och vatten likaså. Kerstin fattade inget utan låg fint där maten och vattnet brukar stå. Eller förresten, det gjorde hon inte heller. För hon hoppade upp och ner på köksbänken, vilket inte känns helt optimalt för en nykastrerad som fått bukväggen sydd. Kvällen fortsatte i samma tecken. Hon härjade runt och hoppade upp och ner på klöspelaren, totalt obrydd över att hon legat under kniven alldeles nyss. Mitt lilla yrväder. Chilla för fan.