En fredag

Så. Nu kan jag andas lite igen. Alla ändringar är gjorda i uppsatsen och nu ska jag bara roa mig med ett par korrekturläsningar. Kan ni tänka er? Jag firade det hela med att trampa iväg till stan idag medan grannen satt kattvakt till nykastrerade lilla Kerstin. Jag fick med mig allt jag behövde. Och lite till. Som pioner till vardagsrumsbordet. När en nästan är klar med uppsatsen får en börja fira. Sådana är reglerna.

Men vad har jag egentligen gjort det senaste annat än att skriva?

Haha, ja. Vad tror ni, när en är på sluttampen av en gigantisk masteruppsats? Inte mycket. Jag har i och för sig flängt fram och tillbaka till Malmö & SUS då jag går hos en sjukgymnast specialiserad på endometrios. Där får jag nu en intensivkur av akupunktur som alternativ smärtlindring, så 2 dagar i veckan tjänar min kropp nåldyna. Och det har faktiskt hjälpt en del! Efter varje behandling har jag varit så gott som smärtfri i 12 h gången, känn på den! 

Men mest har jag förstås skrivit. Te och kanelbullar har varit min räddning kl 15 varje eftermiddag när energinivån varit noll och jag mest har velat dö. Nu är dessvärre förrådet med bullar slut, så det är ju en himla tur att uppsatsen ska in på måndag. Både för kropp och knopp, så att säga.

Och så har jag njutit av mina två stora små hjältar. Kerstin borde stå som medförfattare till min uppsats, hon har nämligen så gott som varje dag varit med mig på skrivbordet när jag kämpat. Sovit med en tass på tangentbordet och bitit i papper när frestelsen varit för stor. Tvingat mig att kittla henne på magen när jag behövt en paus. Ni kan kalla henne min coach. Svante han ... ja, han har varit Svante. Sovit, ätit, busat lite, kelat och ätit lite mer. Och så har han tvättat Kerstin, såklart.