söndag 26 maj 2013

Herr Ättika


När problemet med Kerstin och operationssåret var löst, kom givetvis nästa. Svante, stjärnan i familjen enligt honom själv, är sur som ättika över att lillasyster får mer tid än han. Han förstår inte ALLS varför jag prompt måste titta till Kerstin stup i kvarten och hjälpa henne med tröjan. Varför inte han, som ju är lika fantastisk som vanligt, får den uppmärksamheten. I morses lyfte jag upp honom i sängen och la honom på mitt bröst, pussade på nosen och berättade att han är den finaste kattpojken i världen. Han spände ögonen i mig och spatserade iväg...


... tur då att lillasyster kan blidka honom lite genom massiv tvättfest. Jag tror att han tycker att det känns lite bättre nu, och när jag smörade för honom förut så fick jag till och med en liten loj puss på näsan. Känner jag min pojke rätt så kommer det inte krävas allt för stor insats av mig för att få honom att älska mig igen. Det räcker nog att jag kliar honom på magen, ger honom en klapp när Kerstin fått en och serverar honom lite blötmat ikväll!

Inga kommentarer: