Ångesten.

Jag skulle aldrig skrivit att Svante mår bra i det där veterinärinlägget en bit ner. För Svante mår inte så bra. Älsklingen är öm och svullen i rumpan och den här matten går runt med total ångest. Alltså. Jag är så ruggigt usel på att hantera när mina kärlekar blir sjuka, och att se Svante vara ur form är så vidrigt jobbigt. Jag ringer min mamma ungefär 5 gånger om dagen för att få höra hennes lugnande röst... Min Svante ska ju vara pigg, glad och klumpig. Som tur är dricker och äter han, går på lådan och tar duktigt (nåja) sin medicin. Men så ligger han mycket under soffan för att få lugn och ro, och verkar må illa av antibiotikan. Veterinären ringde förut för att se hur det var med honom, och tyckte att han egentligen inte borde ha så ont, även om det så klart är individuellt. Vi tyckte att han var lite bättre igår, mindre svullen och piggare, men idag på morgonen så verkade han ha mer ont, vilket så klart kan ha att göra med att han då inte fått smärtstillande på 24 timmar. Vi ska ge det ett par dagar till, men blir det inte bättre så vankas nytt veterinärbesök för herrn. Läste någonstans under mitt stundom frekventa googlande, att när de har rejäl analsäcksinflammation så kan det behöva spolas ett par gånger med en veckas mellanrum. Åh, lilla älskade Svante. Må bättre, okej?