Jag vaknade natten till i måndags av att Svante hade ett epilepsianfall & när jag gett honom medicin och skulle torka fradga fastnade mitt finger i hans krampande käkar. Givetvis var Patrik borta och jag fick besked på morgonen att 1. Svante behöver kollas hos veterinären och 2. Jag måste ta mig till akuten och det NU. På bara några timmar hade fingret svullnat, & jag som tänkte stelkrampsspruta fick sjuktransport till handkirurgen i Malmö. Så nu är jag opererad (farliga farliga kattbakterier på väg ner i senskidan som riskerade att gå till intet), och fick slutligen komma hem idag. Yr i bollen, ganska chockad och med en sjukskrivning att vänta ett tag framöver. Kaos var ordet.
Svante är i alla fall okej (Patriks pappa for ut som en räddande ängel och tog honom till veterinären), även om det så klart är jobbigt att nu veta att epilepsianfallet i somras inte var en tillfällighet utan att vår älskade pälsboll faktiskt har epilepsi. Vi tänker dock inte göra fler undersökningar som det är nu, han kollades ju av neurolog i somras, utan avvaktar för att se hur det utvecklas. Sker det med ett halvårs mellanrum känns det ändå okej.
1 kommentar:
Åh nej - vilket drama! Skönt i alla fall att du fick hjälp snabbt. Klart att jag vet att kattbett är farligt, men så illa hade jag inte trott att det kunde gå! Stora kramar till både dig & Svante, hoppas att ni snart känner er lite stadigare!
Skicka en kommentar