Man är inte riktigt sig själv när man är sjuk. Den där skoltröttheten som jag skrev om i ett tidigare inlägg blir mer och mer påtaglig för varje minut som går. Jag borde läsa in min uppsats, jag borde fixa det sista med arbetet i svenskan, jag borde iallafall försöka sätta mig in i mattetalen. Men jag orkar inte. Jag vill bara ligga i min säng och läsa. Fast egentligen vill jag bara få reda på det jäkla sammanhanget i boken. Varför har jag inte klurat ut vem som är den skyldige? Okej, jag har lyckats filura ut lite, men inte allt som jag skulle vilja.
I morgon åker pappa till Italien. Jobb, jobb och åter jobb. Förhoppningsvis återvänder han med de där svinigt goda kolorna i bagaget. Jag vill ha många många förpackningar! Jag hade tänkt se på den där nya serien på femman om en stund, hoppas den är något att ha. Nu ska jag kika lite på handbollssajten på svt.se, jag är fortfarande lite ledsen i ögat för att Rasmus Wremer försvinner till Danmark. Damit, han som är så het...
tjing
och just det, smarta Matilda ska slå till pappa lite på armen (som vanligt när han kommer hem), men han hinner rycka bort den och istället träffar jag rätt i ansiktet. Det gjorde ont, både för honom och för mig. Men jag skyller på febern...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar