En snabb december

Vi har det bra, och om några timmar är vi hemma på västerslätt. Min mamma är i detta nu på väg ner för att hämta oss och katterna. När en viss herre inte ska åka tåg pga sin epilepsi är det hemskt fint att fina föräldrar vill köra ner. Jag och min kära firar vår första jul tillsammans, och hädanefter ska det bli Malmöjul varannat år och Lidköpingsjul varannat. Vi börjar med Lidköpingsjul! Annars? Det lunkar på. Vi har myst och adventsfixat i december. Skickat julkort. Kramats med varandra och katterna. Svante mår bra, och Kerstin jävlas som vanligt. Höstens bästa köp till den sistnämnda? En sån här. Hon är tokig i den och i detta nu är hon uppe och river i påsen jag packat ner den i. Nåväl. Ett nyårslöfte kanske kunde vara att försöka väcka liv i den här sidan, igen. 

Fröken Fräken

Härj och snatterfia. Virvelvinden. En alldeles säregen liten varelse, den dära.

Du & jag, lillasyster

Kärlekskatter

Alltså. Världens finaste katter! Som hårar ner som små idioter. & som är en aning kräsna. I alla fall en viss... *host*... herre. Vi har bytt foder ungefär 100 gånger, känns det som. Blev han inte hård i magen av det, vägrade han äta. Men nu! Enligt Svante duger enbart ProPlan sterilised. Det behöver dock serveras med en matsked vatten på. Notera att det är viktigt att det inte blir för blött, och inte för torrt. Perfektion måste uppnås varje gång. Torrfodret behöver kompletteras med en liten sked blötmat per dag, för annars matvägrar Svante. Vi ignorerade honom till han åt, men så insåg vi att magen fungerar bäst med lite blötmat om dagen. Svante = mycket lycklig. Han har förresten gått ner till 5,7 och sakta men säkert ska vi försöka fortsätta nedåt. Vi funderar på om han möjligtvis orsakade sina förstoppningar själv när han åt dietfoder, eftersom han riktigt kunde känna hur lite fett det var i det... Till hans försvar blev det dock stoppkaos i Kerstins mage med, på precis samma foder. Men, nu glömmer vi det! Små kattmagar fungerar, båda är tillfreds med tillvaron, inga epianfall och Svante är ok med både tandborstning och medicin varje dag. Tandborstning? Ja, uppblött foder fastnar mer i tänderna, och vi behöver INTE ytterligare ett hälsoproblem. Här jobbar vi alltså preventivt. 

4,7

Den här dockan fick följa med till veterinärkliniken igår när jag och Patrik skulle byta foder. Anledningen? Vägning! Fröken vägde in på 4,7 kilo. Vår ljuvligaste, säregna kattflicka. En riktig snatterfia som älskar att rulla runt i sängen. Det är väldigt svårt att inte dra på smilbanden är Kerstin är i närheten!

Katt på fenemal

Pjuh, jag uppdaterar inte så ofta, men ibland så. Svante äter sedan en vecka tillbaka epilepsimedicin, och vi brottas med lite biverkningar. Dels så har han fått ataxi, han vinglar omkring som ett fyllo stundtals. Han är lite förvirrad ibland, som när han ska gå på lådan på morgonen. Glömmer liksom bort att alla fyra tassar ska in i lådan, och hukar sig med framtassarna i lådan och baktassarna utanför. Jag tog bort luckan igår, och i morse hade ingen olycka skett. & så var det tröttheten. Den slog till i lördags, och vår älsklingskille är SÅ trött. När jag kommer hem från jobbet brukar han piggna på sig, och leker alltid en del på kvällen. Som tur är, eller förhoppningsvis, släpper biverkningarna efter 2-3 veckor, så vi håller tummarna för att det reder sig. Och även om biverkningarna finns där så mår han faktiskt bra, så vitt vi märker. Han är liksom precis sig själv i sitt sätt och så. Ska trängas med sin matte varje natt i sängen, delar ut pussar när jag frågar och hoppar upp till sina favoritställen. Han är tålmodig med att medicineras morgon och kväll, och vi är noga med att både han och Kerstin får en godis när det är avklarat. Lyckligtvis verkar medicineringen dessutom fungera, för han har inte fått något anfall sedan förra måndagen. Om han hade följt sitt vanliga mönster borde han fått åtminstone ett anfall, men icke. SÅ skönt. Även om veterinären sa till mig idag att jag inte ska få panik om han får ett anfall, eftersom det tar ett tag innan full effekt uppnås. Om en vecka ska vi in för provtagning, ni håller väl tummarna för att halterna av fenemal kommit upp i rätt nivåer i blodet, och att de inte ställt till någon vajsing med hans andra prover?

Kattuppdatering

Mattes fina tjej! Som ser lite sur och rödögd ut på första bilden, men som är det sötaste lilla trollet som finns. Kerstin tycker husse är bäst i världen, och vid 8 i morse vankade hon omkring och gnällde. Patrik åkte till Stockholm tidigt tidigt idag, så kanske saknar fröken sin bästa lekkompis. Nåja, jag är väl inte så pjåkig jag heller (häromnatten vaknade jag av att Kerstin minsann skulle MYSA med matte och låg som en liten boll vid mitt bröst), men husse härjar mer med henne än vad jag gör. Och härj är ju som bekant det bästa Kerstin vet. Det och b-vitamintabletter. Onomnomnomnom tycker lilltjejen. 

I torsdags var vi hos viktsköterskan med herr Svante. Nu väger han 6 kilo jämnt och har med andra ord gått ner lite. Duktig kille! Oklart exakt hur mycket dock, eftersom olika vågar visar olika resultat - tur att han ska vägas på samma från och med nu. Eftersom han blev förstoppad efter jul så har han inte gått över på dietfoder än, utan han äter fiberfoder, men begränsade portioner har uppenbarligen haft effekt. Han ska fortsätta med fiberfodret i 4 veckor till, då vi har ett nytt besök inplanerat, och så får vi se vad som sker efter det. Vi har dock uteslutit blötmat ur kosten tills han gått ner lite mer, till Svantes bestörtning. Han lägger framtassarna på våra lår när vi står vid köksbänken och han fullkomligt stirrar ut oss. Slår efter våra hasor. Åh. Då dör den här matten lite. Älskade älskade, du förstår väl att det är för ditt eget bästa? Istället får han b-vitamintabletter (som han älskar precis som Kerstin) ett par gånger om dagen när han tigger - så att han i alla fall får något göttigt. Nytta med nöje, tänker vi. 

Kärleken

Svante och Kerstin. De ulligaste och gulligaste jag vet. Hon som härjar som ingen annan, och han som är den snällaste som finns. Bästisarna. 

På torsdag ska Svante till viktsköterskan på veterinärkliniken. Han ska vägas in, foder ska väljas och sen påbörjas projekt: banting. Vi har smygstartat med att dra ner på foder, och han verkar finna sig i det, men tittar lite besviket på Kerstin som får extra på byrån dit han inte når. 

Sporadiska uppdateringar

Vi & katterna mår bra, jag jobbar igen och Patrik har traskat in i de arbetssökandes dimma. Svante mår som en kung, hoppar upp på möbler och är sitt pigga jag igen. Så ofantligt skönt! Kerstin är lika tokig som vanligt och tycker livet är en fest när hon får härja loss. Alles gut, med andra ord :)