Katt på fenemal

Pjuh, jag uppdaterar inte så ofta, men ibland så. Svante äter sedan en vecka tillbaka epilepsimedicin, och vi brottas med lite biverkningar. Dels så har han fått ataxi, han vinglar omkring som ett fyllo stundtals. Han är lite förvirrad ibland, som när han ska gå på lådan på morgonen. Glömmer liksom bort att alla fyra tassar ska in i lådan, och hukar sig med framtassarna i lådan och baktassarna utanför. Jag tog bort luckan igår, och i morse hade ingen olycka skett. & så var det tröttheten. Den slog till i lördags, och vår älsklingskille är SÅ trött. När jag kommer hem från jobbet brukar han piggna på sig, och leker alltid en del på kvällen. Som tur är, eller förhoppningsvis, släpper biverkningarna efter 2-3 veckor, så vi håller tummarna för att det reder sig. Och även om biverkningarna finns där så mår han faktiskt bra, så vitt vi märker. Han är liksom precis sig själv i sitt sätt och så. Ska trängas med sin matte varje natt i sängen, delar ut pussar när jag frågar och hoppar upp till sina favoritställen. Han är tålmodig med att medicineras morgon och kväll, och vi är noga med att både han och Kerstin får en godis när det är avklarat. Lyckligtvis verkar medicineringen dessutom fungera, för han har inte fått något anfall sedan förra måndagen. Om han hade följt sitt vanliga mönster borde han fått åtminstone ett anfall, men icke. SÅ skönt. Även om veterinären sa till mig idag att jag inte ska få panik om han får ett anfall, eftersom det tar ett tag innan full effekt uppnås. Om en vecka ska vi in för provtagning, ni håller väl tummarna för att halterna av fenemal kommit upp i rätt nivåer i blodet, och att de inte ställt till någon vajsing med hans andra prover?