Skoltröttheten har smugit sig på, precis på det där sättet som det alltid gör innan skolan slutar och sommarlovet ska ta fart. Det kanske är med all rätt man är skoltrött nu, efter 9 månaders hårt slit med glasögonen på näsan och böckerna i knät. Jag skulle inte ens vilja räkna alla arbeten jag har skrivit det senaste året, för förmodligen skulle jag bli rädd när det visade sig hur många jag glömt av att jag gjort. Det säger ju en del om hur bra det är att leverera ut arbete efter arbete, när man ändå inte kommer ihåg att man skrivit dem.
Skolan slutar om lite drygt 2 ½ vecka, och fram till dess har jag 2 prov att skriva, ett arbete att lämna in, en inlämningsuppgift i matte att göra, göra klart det sista i bilden samt göra de sista idrottsaktiviteterna. That's it. Tror inte att det är mer. Och det stora arbetet skrev jag nästan klart sent igårkväll. Det känns skönt, det känns bra. Det känns förjävla bra för att vara ärlig. Jag är snart fri, jag har klarat av denna årskurs trots allt. Fy fan vad skönt. Sen är det bara att slappna av och njuta, för det har vi faktiskt rätt att göra. Till och med nästan mer än rätt att göra. Och om 3 månader är det nya tag. Då börjar slutspurten, det absolut sista innan världen ligger för våra fötter. Det är totalt jäkla otroligt att man då gjort sina 12 år.
Men nu är det dags att dunka in uppsatsen på tyska i hjärnan, det ska gå. Det kommer att gå. tjing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar