Drömmar

Det är en vanlig tisdag. Absolut inget speciellt med dagen i sig, om man väljer att inte se till de små små tingen som kan förgylla en dag. Just nu tänker jag inte se till de små tingen. Just nu tänker jag enbart se till att jag idag helt plötsligt längtar efter något. Visst, det har jag gjort förr. Längtat alltså. Jag har längtat mig sönder efter saker, som jag oftast inte kan få. Eller trott att jag inte kan få. Alldeles nyss insåg jag att "fan, livet efter studenten är inte så jäkla skrämmande ändå". Jag har ju trots allt mina drömmar, precis som alla andra, och det underbara, som förmodligen gjort att jag kan se hela livet ur ett annat perspektiv, är att min hälsa sakta men säkert blir till det bättre. Jag ska inte säga att jag är frisk, för frisk är förmodligen ett ord jag aldrig kommer kunna använda om mig själv. Men min hjärna börjar inse att jag faktiskt klarar av saker, jag kan blomma ut och bli den där Matilda som jag egentligen är. Med denna nya insikt sätter längtan i efter att fylla mina drömmar med liv. För sjutton, jag vill ju leva livet. Jag vill, och jag kan, flytta till hufvudstaden efter studenten. Jag kan plugga lite, jobba lite, leva mycket, eller göra vad jag vill. Jag kan tänka om. Jag ska tänka om.

Matilda, ska vi inte ge oss i kast med Stockholm efter studenten? Ska vi inte göra det är vi trodde att vi inte skulle klara av p.g.a sjukdomen? För fan Matilda, ska vi inte leva livet?