Snälla, inte nu

Kvällar som denna är inte min favorit. När man låter tankarna rulla fritt i huvudet och funderar över livet med allt vad det innebär. Har jag fattat rätt beslut? Hur kommer det sig att jag är ensam här i livet? Ingen att hålla i handen, ingen att ringa och säga godnatt till, ingen att älska. Är det på grund av mina val som jag står ensam? Är det på grund av det dåliga självförtroendet som följt mig hela mitt liv som jag inte släppt någon in på livet? Är det för att tror att jag kommer bli förlöjligad och att ingen någonsin ens skulle vilja älska just mig? Trots att jag bara vill ha svar, kommer svaren aldrig. Och trots att jag tror att jag försöker, ger det inte resultat. Jag skulle kunna skriva en bok om att vara den ensamma i en värld fylld av tvåsamhet. Kanske jag borde skriva en bok om att vara den ensamma i en värld fylld av tvåsamhet.