
En film var färdigsedd och jag klickade mig in på nätet. Aftonbladets första sida laddas upp och jag möts av stora rubriker.
Fredrik Reinfeldt i dockform brinner i
Pakistan p.g.a Lars Vilks rondellhunds-Muhammed, och
UD uttalar sig om det genom att påpeka att de sedan flera år avråder svenskar från att resa till just Pakistan. Det var inget nytt i sig, så var det redan när jag var där. Men det som gör mig
upprörd är att artikeln, skriven av någon
Caroline Olsson, målar fan på väggen när det gäller hela landet. Som om
islamistiska demonstranter springer gata upp och gata ner i varenda stad och by i landet och skriker ut sitt hat mot Sverige. UD's uttalande späder bara på skräcken och varför avrådan egentligen finns där nämns det inget om. Även om Pakistan är ett land som brottas med stora problem, finns det en annan sida av det hela. Man ska inte glömma att ha det i bakhuvudet när man läser alla dessa artiklar och pumpas full med information om vad de extrema islamisterna i landet pysslar med. Jag skulle kunna skriva på hela natten om hur godhjärtade, givmilda och vänliga alla (okej, inte riktigt alla) var mot mig och mina medresenärer. Hur vackert landet är och vilken rik kultur de har. Men det tänker jag inte göra, jag tänker istället bara njuta av mitt minne och vara stolt över vad jag fått uppleva.
3 kommentarer:
Problemet ligger i islams tankesätt från medeltiden som än idag sitter i. Det och västvärldens syn på demokrati går inte ihop.
Det här är inget religiöst krig, inte heller ett kulturellt, snarare ett krig mellan två olika tidsepoker.
Nej. Det är fortf. ett tankesätt som kristendomen också anammade för hundratals år sedan men som sedan moderniserats till det tankesätt vi har i västdemokratiska länder idag.
Okej, Matilda.
Skicka en kommentar