Jag började dagen med att pussa min kärlek hejdå, röja runt hemma, packa det sista och slutligen bege mig till Lunds station med Iris under armen. Iris spanade från sin bur och när sisådär 5 timmar hade gått och vi blickade ut över slätten kändes det där välbekanta pirret i min mage. Jag fullkomligt talat kastade mig hem till barndomskvarteren för att lämpa av Iris + packning innan jag körde in till min syster. Och där, där låg dom. De finaste små godingarna i världen, i varsin liggdel till barnvagnen, som små fågelungar. Ture placerades i min famn och där stannade han i två timmar, mest sov han, men jag fick också den stora äran att ge honom mat genom hans sond och senare byta blöja. Brorsan hans, Sixten, han vandrade runt mellan sin mamma, sin pappa och så mamma/mormor som kom senare. Finaste små syskonbarnen, vad ni är magiska. Värdefulla. Och alldeles, alldeles underbara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar